Viola
Viola, altviolin eller altfiol, är stråkfamiljens altmedlem och är något större än fiolen.
Altfiolen är äldre än fiolen och tillkom under 1500-talet ur de äldre stråkinstrumenten lira da braccio.
Man spelar altfiol ungefär på samma sätt som fiol. Skillnaden är att avstånden mellan vänsterhandens fingrar blir lite längre. Dessutom används en något tyngre och aningen grövre stråke. Jämfört med fiolspel behövs ett spelsätt med mer tyngd (dock ej tryck) för att uppnå god altfiolklang. Man får då en av en varm, fyllig ton. Här får ni se att man inte heller läser noter på samma sätt då man spelar viola som då man spelar fiol - violastämman läses i altklav!
Såhär ser notskriften i altklav ut på violans lösa strängar. (C, G, D och A)
Strängarna på violan stäms till tonerna A, D, G och C. (Samma som cellons men en oktav högre!) De tre lägsta har en mörk klangkaraktär, i synnerhet c-strängen. A-strängen har en något annorlunda, intensiv tonkaraktär men är inte lika briljant som fiolens högsta sträng. Altfiolens unika klangfärger beror bland annat på att den har en resonanslåda som av praktiska skäl är underdimensionerad jämfört med andra stråkinstrument.
Fiol och viola