allegro.blogg.se

 

E-strängen:    Låg etta= F            Låg tvåa= G           Trea= A        Låg fyra = bess

A-strängen:    Låg etta = bess      Låg tvåa= C           Trea= D        Låg fyra= Ess

D-strängen:    Låg etta= ess         Låg tvåa= F           Trea= G        Fyra= A

G-strängen:    Etta = A                 Låg tvåa= bess      Trea= C        Fyra = D

 

Viola, altviolin eller altfiol, är stråkfamiljens altmedlem och är något större än fiolen.

Altfiolen är äldre än fiolen och tillkom under 1500-talet ur de äldre stråkinstrumenten lira da braccio.

Man spelar altfiol ungefär på samma sätt som fiol. Skillnaden är att avstånden mellan vänsterhandens fingrar blir lite längre. Dessutom används en något tyngre och aningen grövre stråke. Jämfört med fiolspel behövs ett spelsätt med mer tyngd (dock ej tryck) för att uppnå god altfiolklang. Man får då en av en varm, fyllig ton. Här får ni se att man inte heller läser noter på samma sätt då man spelar viola som då man spelar fiol - violastämman läses i altklav!

   Såhär ser notskriften i altklav ut på violans lösa strängar. (C, G, D och A)

 

Strängarna på violan stäms till tonerna A, D, G och C. (Samma som cellons men en oktav högre!) De tre lägsta har en mörk klangkaraktär, i synnerhet c-strängen. A-strängen har en något annorlunda, intensiv tonkaraktär men är inte lika briljant som fiolens högsta sträng. Altfiolens unika klangfärger beror bland annat på att den har en resonanslåda som av praktiska skäl är underdimensionerad jämfört med andra stråkinstrument.

 

Hej ! Äntligen har jag fått ordning på min fina viola. Eftersom vi ska spela stråkkvartett i Vaggeryd framöver och jag då gärna vill spela viola, tyckte jag det var dags att fixa till instrumentet lite. Det var trettio år sedan jag köpte min viola....Monika tog sig an uppgiften och hon fick sig ett riktigt gott skratt på köpet.

 

Då hon skulle kolla ljudpinnen såg hon att det var - mycket rikitgt - en blyertspenna!!! Nu är en riktig ljudpinne isatt och violan har fått ett annat ljud. Tack Monika! Hälsningar Lena

 

 

 

En stråkkvartett är en kammarmusikalisk ensemble. Det kallas stråkkvartett när två violiner (fioler), en viola och en cello spelar tillsammans. Stråkkvartetten är kanske den mest spridda och typiska kammarmusikaliska ensemblen.

En av tipsfrågorna på vår stråkträff den 7 september lät så här: Vem är den troligtvis mest kände fiolbyggaren? Det rätta svaret på den lite kluriga frågan var: Stradivarius!

 

 

 

 

Vi har säkert alla hört att Stradivarius (eller Stradivari, som han egentligen hette) var en instrumentbyggare, vars violiner än i dag har en oöverträffad förmåga att avge himmelskt vackra toner. Man har exempelvis trott att Stradivarius’ lyckades komponera en speciell lack, som gav fiolens ljudlåda denna magiskt vackra klang. Vad det nu än var, så tog han det hemliga receptet med sig i graven. Därefter har ingen instrumentbyggare någonsin lyckats konstruera en fiol som ens kommer i närheten av Stradivarius’ mästerverk. Det är i alla fall vad myten påstår. Tyvärr faller den förklaringen, för med nutidens avancerade analysmetoder har man kunnat fastställa att det inte var något speciellt med Stradivarus' lack.

En annan förklaring skulle vara att Stradivarius använt trä från träd som växt upp i Alpernas magra jord under "den lilla istiden", som pågick som värst under Stradivarius levnad. Träden växte därför mycket långsamt, och träet blev tätt, vilket skulle ha givit violinerna en speciell klang. Men många violiner som byggdes av detta speciella trä blev inte speciellt bra alls, samtidigt som några av världens förnämsta stråkinstrument är byggda av vanligt trä. Så där föll även den teorin.

Bernt Lysell är en framstående violinist.Tillsammans med violinisten och gode vännen Per Sandklef bestämde han sig för att göra ett test för att pröva Stradivariusfiolen och ta reda på om det verkligen är den fiol som vi tycker har det finaste ljudet.

Sveriges Violin- och Stråkmakares Förbund och Svenska Stråklärarförbundet engagerades. Man lade upp ett blindtest, där en sakkunnig panel fick lyssna på sex högklassiga violiner, varav en var en stradivarius. Panelen fick bara lyssna till instrumenten, inte se dem, och inte veta någonting om dem.

Testpanelen bestod av 55 professionella stråkmusiker och stråklärare. På en läktare, där de var skymda för panelen, stod Lysell och Sandklef och spelade musikstycken som var noga utvalda så att panelen skulle kunna bedöma vissa specifika egenskaper hos violinerna, såsom ton, volym, jämnhet i höga och låga register, och i vad mån klangfärgen bar även i en stor konsertsal.

I testet deltog sex violiner. Tre av dem är byggda på 1700-talet av framstående italienska mästare – varav en är Stradivarius – och övriga tre av svenska fiolbyggare i internationell elitklass, alla fortfarande verksamma. De deltagande instrumenten var:

En stradivarius, byggd 1709, värderad till 15 miljoner. Den är en av de fyra stradivarier som finns i Sverige.

En violin byggd år 1722 av Giovanni Battista Guadalgnini, värderad till 5 miljoner.

En violin byggd år 1766 av Januarius (Gennaro) Gagliano, värderad till 2 miljoner. (Det fanns inte mindre än 18 fiolbyggare i släkten Gagliano. Januarius var en av de allra främsta. Han var son till Alessandro, som i sin ungdom hade arbetat hos Stradivarius.)

Tre svenska violiner byggda av T. Zethelius, J. Larsson och P. Westerlund.

Alla tre är värderade till 100 000 kr.

 

 

Den violin, som de 55 musikerna i testpanelen ansåg ge de allra vackraste tonerna, visade sig vara byggd av svensken Peter Westerlund!

Fioler och celli från Peter Westerlunds ateljé i Norberg har letat sig ut bland stråkmusiker i hela Europa. Men trots internationell berömmelse är det är inte lätt, menar han, att som fiol- och cellobyggare slåss mot glorifieringen av de gamla italienarna.

Priserna på dem utgår helt från skick och autenticitet, som antikviteter, och inte efter hur de faktiskt låter.

– Vi hade nog väntat oss att det inte skulle vara så stor skillnad mellan gamla och nya fioler, men inte att resultatet skulle bli så här, berättar Per Helders, cellist och en av företrädarna för Stråklärarföreningen, när till allas förvåning en fiol byggd av Antonio Stradivarius 1709 fick sämst omdöme.

– Den är en av fyra stradivarius som finns i Sverige. Det
kan säkert finnas andra stradivarier som kan spöa alla

sex fiolerna. Men fast det inte är en av hans bästa är den ändå värderad till cirka 20 miljoner kronor, berättar Peter Westerlund.

Per Helders påpekar att det naturligtvis inte är ett ”vetenskapligt” test. Men att det ändå säger en hel del.

– Det snackas hela tiden om vilken fiol som är bäst, säger Per Helders. De test som gjorts tidigare är inte rena lyssnartest. De är mer som vinprovning med en massa komplicerade parametrar.

Ingen av arrangörerna menar nu att stradivarierna är dåliga. Tvärtom var de kvalitetsinstrument redan från början, sedan välskötta och spelade av enbart proffs, så bra låter de. Men hur autentiska är de?

– Ja det kan man fråga sig. Halsen är förlängd, basbjälken utbytt, stall och strängar annorlunda. Många är också urkarvade för att få en bättre ton, säger Peter Westerlund.

Testet var utformat för att kunna bedöma olika egenskaper: ton, volym, jämnhet i höga och låga register, dubbelgrepp och förmåga att med rik klangfärg hålla för stora salonger.

Och där, säger Per Helders, kan läggas till stradivariusens försvar, att en del gamla instrument kommer bättre till sin rätt i ett mindre auditorium. Men en orkestermusikers violin måste ju bära ut i hela salongen.Det har hittills påståtts att ingen nutida fiolbyggare kan mäta sig med de gamla mästarna. I själva verket är det så att dagens mästare till fullo har tillägnat sig de gamlas skicklighet. Det är nästan symboliskt att den segrande westerlundska violinen är en kopia av den Gaglianofiol som kom tvåa.

 

 

 

 

Det finns olika storlekar på fioler och även på cello. Detta gör det möjligt för även mycket unga barn att börja spela. På Kulturskolan i Vaggeryd är de minsta fiolerna 1/8-delsfioler. De har vi inte så många av. Den storlek som är mest uthyrd  - och som de flesta fiolelever spelar på just nu är 3/4-fioler. När man kan ha en 4/4-är det lämpligt att satsa på ett eget instrument. Fiolerna är stämda likadant allihop, trots olika storlek, men de allra minsta instrumenten har oftast lite mindre klang än de större.

Det kan vara svårt att veta vilken storlek som passar. Generellt gäller dessa åldrar och storlekar på fiol:
3 - 5 år 1/16-fiol, 1/10-fiol
5 - 7 år 1/8-fiol
6 - 9 år 1/4-fiol
8 - 10 år 1/2-fiol
9 - 11 år 3/4-fiol
11 år - vuxen 4/4-fiol

Det innebär att om du är vuxen ska du välja en 4/4-fiol eller helfiol som man också kallar den. Men om du ska välja fiol till ett barn blir det genast svårt att uppskatta storlek efter ålder. En fiollärare som provar ut fiolstorlek tittar istället efter om barnet kan hålla fiolen under hakan och nå med vänster hand runt snäckan. Handen ska lätt nå runt snäckan och armen ska vara lätt böjd.

Annat som spelar in i valet av fiolstorlek är handens storlek och fingrarnas längd.