En svensk fiol
Sveriges Violin- och Stråkmakares Förbund och Svenska Stråklärarförbundet engagerades. Man lade upp ett blindtest, där en sakkunnig panel fick lyssna på sex högklassiga violiner, varav en var en stradivarius. Panelen fick bara lyssna till instrumenten, inte se dem, och inte veta någonting om dem.
Testpanelen bestod av 55 professionella stråkmusiker och stråklärare. På en läktare, där de var skymda för panelen, stod Lysell och Sandklef och spelade musikstycken som var noga utvalda så att panelen skulle kunna bedöma vissa specifika egenskaper hos violinerna, såsom ton, volym, jämnhet i höga och låga register, och i vad mån klangfärgen bar även i en stor konsertsal.
I testet deltog sex violiner. Tre av dem är byggda på 1700-talet av framstående italienska mästare – varav en är Stradivarius – och övriga tre av svenska fiolbyggare i internationell elitklass, alla fortfarande verksamma. De deltagande instrumenten var:
En stradivarius, byggd 1709, värderad till 15 miljoner. Den är en av de fyra stradivarier som finns i Sverige.
En violin byggd år 1722 av Giovanni Battista Guadalgnini, värderad till 5 miljoner.
En violin byggd år 1766 av Januarius (Gennaro) Gagliano, värderad till 2 miljoner. (Det fanns inte mindre än 18 fiolbyggare i släkten Gagliano. Januarius var en av de allra främsta. Han var son till Alessandro, som i sin ungdom hade arbetat hos Stradivarius.)
Tre svenska violiner byggda av T. Zethelius, J. Larsson och P. Westerlund.
Testpanelen bestod av 55 professionella stråkmusiker och stråklärare. På en läktare, där de var skymda för panelen, stod Lysell och Sandklef och spelade musikstycken som var noga utvalda så att panelen skulle kunna bedöma vissa specifika egenskaper hos violinerna, såsom ton, volym, jämnhet i höga och låga register, och i vad mån klangfärgen bar även i en stor konsertsal.
I testet deltog sex violiner. Tre av dem är byggda på 1700-talet av framstående italienska mästare – varav en är Stradivarius – och övriga tre av svenska fiolbyggare i internationell elitklass, alla fortfarande verksamma. De deltagande instrumenten var:
En stradivarius, byggd 1709, värderad till 15 miljoner. Den är en av de fyra stradivarier som finns i Sverige.
En violin byggd år 1722 av Giovanni Battista Guadalgnini, värderad till 5 miljoner.
En violin byggd år 1766 av Januarius (Gennaro) Gagliano, värderad till 2 miljoner. (Det fanns inte mindre än 18 fiolbyggare i släkten Gagliano. Januarius var en av de allra främsta. Han var son till Alessandro, som i sin ungdom hade arbetat hos Stradivarius.)
Tre svenska violiner byggda av T. Zethelius, J. Larsson och P. Westerlund.
Alla tre är värderade till 100 000 kr.
Violin byggd av Peter Westerlund - kopia av Gagliano
Den violin, som de 55 musikerna i testpanelen ansåg ge de allra vackraste tonerna, visade sig vara byggd av svensken Peter Westerlund!
Fioler och celli från Peter Westerlunds ateljé i Norberg har letat sig ut bland stråkmusiker i hela Europa. Men trots internationell berömmelse är det är inte lätt, menar han, att som fiol- och cellobyggare slåss mot glorifieringen av de gamla italienarna.
Priserna på dem utgår helt från skick och autenticitet, som antikviteter, och inte efter hur de faktiskt låter.
– Vi hade nog väntat oss att det inte skulle vara så stor skillnad mellan gamla och nya fioler, men inte att resultatet skulle bli så här, berättar Per Helders, cellist och en av företrädarna för Stråklärarföreningen, när till allas förvåning en fiol byggd av Antonio Stradivarius 1709 fick sämst omdöme.
– Den är en av fyra stradivarius som finns i Sverige. Det
kan säkert finnas andra stradivarier som kan spöa alla
sex fiolerna. Men fast det inte är en av hans bästa är den ändå värderad till cirka 20 miljoner kronor, berättar Peter Westerlund.
Per Helders påpekar att det naturligtvis inte är ett ”vetenskapligt” test. Men att det ändå säger en hel del.
– Det snackas hela tiden om vilken fiol som är bäst, säger Per Helders. De test som gjorts tidigare är inte rena lyssnartest. De är mer som vinprovning med en massa komplicerade parametrar.
Ingen av arrangörerna menar nu att stradivarierna är dåliga. Tvärtom var de kvalitetsinstrument redan från början, sedan välskötta och spelade av enbart proffs, så bra låter de. Men hur autentiska är de?
– Ja det kan man fråga sig. Halsen är förlängd, basbjälken utbytt, stall och strängar annorlunda. Många är också urkarvade för att få en bättre ton, säger Peter Westerlund.
Testet var utformat för att kunna bedöma olika egenskaper: ton, volym, jämnhet i höga och låga register, dubbelgrepp och förmåga att med rik klangfärg hålla för stora salonger.
Och där, säger Per Helders, kan läggas till stradivariusens försvar, att en del gamla instrument kommer bättre till sin rätt i ett mindre auditorium. Men en orkestermusikers violin måste ju bära ut i hela salongen.Det har hittills påståtts att ingen nutida fiolbyggare kan mäta sig med de gamla mästarna. I själva verket är det så att dagens mästare till fullo har tillägnat sig de gamlas skicklighet. Det är nästan symboliskt att den segrande westerlundska violinen är en kopia av den Gaglianofiol som kom tvåa.
Per Helders påpekar att det naturligtvis inte är ett ”vetenskapligt” test. Men att det ändå säger en hel del.
– Det snackas hela tiden om vilken fiol som är bäst, säger Per Helders. De test som gjorts tidigare är inte rena lyssnartest. De är mer som vinprovning med en massa komplicerade parametrar.
Ingen av arrangörerna menar nu att stradivarierna är dåliga. Tvärtom var de kvalitetsinstrument redan från början, sedan välskötta och spelade av enbart proffs, så bra låter de. Men hur autentiska är de?
– Ja det kan man fråga sig. Halsen är förlängd, basbjälken utbytt, stall och strängar annorlunda. Många är också urkarvade för att få en bättre ton, säger Peter Westerlund.
Testet var utformat för att kunna bedöma olika egenskaper: ton, volym, jämnhet i höga och låga register, dubbelgrepp och förmåga att med rik klangfärg hålla för stora salonger.
Och där, säger Per Helders, kan läggas till stradivariusens försvar, att en del gamla instrument kommer bättre till sin rätt i ett mindre auditorium. Men en orkestermusikers violin måste ju bära ut i hela salongen.Det har hittills påståtts att ingen nutida fiolbyggare kan mäta sig med de gamla mästarna. I själva verket är det så att dagens mästare till fullo har tillägnat sig de gamlas skicklighet. Det är nästan symboliskt att den segrande westerlundska violinen är en kopia av den Gaglianofiol som kom tvåa.
Källa: Svenska Dagbladet
Kommentarer
Trackback
