Piperarska muren!
"Jag kom in i en jättelik sal och fick genast syn på Jan-Erik, chefen för vår Kulturskola, min kompis och de andra personerna som är mina vänner på kulturskolan, lärare och elever. De blev glada att se mig, och jag blev glad av att se dem. 
Jag smög dit och satte mig på en stol vid bordet som vi delade med en annan familj. Byggnaden var jättestor, och mörkröda gardiner smyckade de stora fönsterna, kristallkronor hängde i taket och huset gav ett intryck av att vara gammalt och flott. Det var en sal för konferenser och fester, sociala sammanhållningar. Längst bort i mitten stod en stor scen, och där satt Sofia Balic som är ledare för projektet, och på scenen stod en kulturskola från någon kommun i full färd med att berätta och tala om idéer, sin kulturskola, evenemang och sådant. Tanken var att varenda kulturskola – nästan- skulle stå där uppe på scenen i 6 : 20 minuter. I längden blev det lite långtråkigt, och jag märkte att min kompis också tyckte det. Även lärarna. Men – jag sysselsatte mig med att anteckna, sammanlagt under dagen hela fem A4-sidor. Jag skrev lite dagbok, men antecknade också sådant som var viktigt som sades. Jag ritade lite teckningar och det var riktigt kul. Men självklart lyssnade jag också uppmärksamt. Vi satt i den där salen i några timmar innan det var lunchdags. Vi gick in i en ännu flottare sal där servitriser och servitörer i märkliga, utsmyckade kläder som bar på fat. Vi som känner varandra, satte oss vid samma bord, och mittemot en stor spegel som betraktade allt vi gjorde. Maten var lax, grönsaker, små runda potatisar och en god sås. Ahh, nu blir jag hungrig på riktigt! 
Under tiden vi åt, så uppträdde två elever som är typ vuxna men ändå elever (:P) med något föredrag om genus, alltså varför en kvinna kan hjälpa mannen att knyta slipsen tex medan mannen inte brukar måla kvinnans naglar, och så fick någon kille testa att måla naglarna… Det var underhållningen medan vi åt, trots att den var allvarlig. Och när vi klar klara var det dags för konferens igen. Vid det här laget var jag lite trött, och jag och min kompis hade inte ens fått tid att prata så mycket… Men, nu var det roligare. Vi fick vara med och bestämma på riktigt, skriva förslag som har satts upp på Kulturskolan, och nu är vi verkligen delaktiga på riktigt. Vi fick till och med tala i mikrofon inför alla! Det var roligare med de här workshopsen – för det kändes som att man fick mer gjort då. Och förändrar. Vi barn är ju framtiden!!
Källa: ninascreativemind.wordpress.com
Hej! Nu har jag äntligen hittat hit till denna bloggen - vad fin den är! Kul att du tog med saker som jag hade skrivit. ;-)
Jag håller med om att Kims film är bra! Min har också lagts ut nu, så nu ska jag se den igen. :D Och det var roligt på Piperska muren - det ska jag också blogga om, haha!
Mvh Nina
Jaha, vad trevligt!
Visst, nu är jag klar med hela inlägget (men det är väldigt långt) och du får gärna låna lite av mina ord, bara du skriver att det är jag som skrivit. Ja, du kan tala om hela adressen.Jag vill gärna ha många läsare... ;)
:-D Och tack!! kram Nina
